Jag gillar min iPhone

Fånigt att tycka om en produkt löjligt mycket men min iPhone är sant en smidig uppfinning. Förutom alla applikationer som finns att ladda hem fungerar synkroniseringen verkligen sömlöst och smidigt med Googles tjänster.

Gmail. Inga problem.
Calendar. Inga problem.
Contacts. Inga problem.

Bara en sådan sak som att lägga till en kontakt på webbsidan hos Google Contacts och sedan se kontakten dyka upp i telefonens adressbok sekunden efteråt ger en härlig känsla.

Hög mysfaktor på saker som helt enkelt fungerar som man vill.

Höstterminen runt hörnet

Sista semesterdagen är till ändo. På måndag börjar vardagen på nytt. Det är kul på jobbet men några dagar ledigt till hade inte varit fel. Ledighet är värdefullt.

Mobilen skvallrar om ett par hundra mejl som ligger och väntar. Tippar på att de första dagarna kommer gå åt till att positionera sig i startblocket.

Är övertygad om en spännande och händelserik höst.

Konsten att se sina rundor från ovan

Om någon berättade för mig för några år sedan att jag skulle skaffa nya joggingdojor och ge mig ut i spåren igen hade jag varit tveksam. Men nu har det blivit så.

Något som gör det klart roligare att springa är att låta GPS:en i mobiltelefonen jobba. Nokias SportsTracker använde jag fram till nyligen. Nu kör jag med RunKeeper för iPhone.

Vad programmet gör är att det mäter tiden för rundan och möjliggör uppladdning av densamma till en karta på webben. Det är kul att se vändor man promenerat eller sprungit från ovan.

The sound of Skweee

Oh, ja. Tycker Skweee svänger som en brottare på gott humör i folkparken.

Very nice.

iPuli

Självklart skall vovven göra nya mobilen vackrare. Ok iPhone och Apple har en konstig politik för sig med App Store. Men efter ett dygns användning känns det som helt rätt spår för mig. Att ha en iPhone är mer än bara telefon.

Tummen upp!

Mina Moleskines

Har kommit att bli småsåld på anteckningsböckerna från Moleskine. Löjligt dyra, men ack så fina. Jag gillar känslan och dess historia helt enkelt.

Originalet, de nutida varianternas föregångare, användes av snubbar som Picasso, Matisse och Hemingway.

Digital tidslinje

Hittade den här widgeten från Dipity som ger en trevlig tidslinje över de digitala fotspåren jag tar.

Trevlig att titta på men också lite bångstyrig så jag nöjer mig med att bädda in en bild här. För den som vill går det att bädda in den interaktiva versionen direkt på sin egna webbsida.

Nyfotade augustiblommor i ett nostalgiskt framförande

Ytterligare ett test med mjukvaran Poladroid. Gillar den nostalgiska effekten som skapas av en vardaglig bild som den här.

Tycker det är härligt med blommor i augusti.

Förstorade förväntningar

Går i väntans tider. Har beställt en förstoring och lite småbilder från Crimson. Första gången jag testar en 50x70 centimeter. Skall bli spännande att se resultatet.

Blåvita avspärrningsband

Fint väder betyder utflykt. Idag valde vi Sparsör där det finns utrymme för såväl promenad som för bad. En favorit. Utmed vägen stod plötsligt poliser och jag lättade på gasen en smula. Trodde det var fartkontroll på gång.

Men när vi kom närmare såg vi att de höll på att sätta upp blåvita avspärrningsband. På hemvägen noterade vi att de satt upp fler band, även på andra sidan vägen. Nu var där massvis med folk och fler poliser.

En stund senare står det att läsa i media att en 17-årig flicka hittats död på platsen. De nya medierna tar sig förbi blåvita avspärrningsband. Inte lång tid därefter dyker namn, bild och teorier upp på andra delar av nätet.

---

Senare på kvällen visade det sig att flickan som var 16 år blev bragd om livet. Namn och bild på den unge gärningsmannen är redan ute på vift. På ett nätcommnity peppras hans gästbok med hatiska inlägg. Flickans gästbok fylls med tre bokstäver: R.I.P.

Bägge gästböckerna ger mig olustkänslor. Hur man än vänder på det så är det stor tragik. För alla inblandade.

Kusten klar för stora strutar

Några dagars strålande sol har lockat oss till kusten och till glassbarerna. Tidigare i veckan var det en superstrut med hela paketet i Träslövsläge. Igår stannade vi till i Veddige. Jag valde en "mjukglass stor". Storleken höll vad den lovade.

Här ses den med strösslet Hackade nötter. Bilden är efterbehandlad med Poladroid. En kul manick som gör en polaroid av en valfri bild. Det enda knixet är att man måste vänta på framkallningen precis som för verklighetens polaroider.

När jag stod och väntade på glassen igår tänkte jag också "vilken tid det tar". Då såg jag på en av personalens t-shirtar ett budskap som fick mig att haja till. Jag tror frasen löd ungefär som så här:

"Det är inte vi som tar lång tid på oss, det är du som har för bråttom".

Det sista av min irritation över långsamheten försvann när tjejen bakom disken sa "vilken söt hund ni har". Och Ja. Hunden fick också smaka av den stora glassen.

Såklart.

Fototriss: Insekter

Mitt bidrag till Fototriss vecka 31.

Från Trälen till Marstrand

I söndags besökte vi Trälen. Volvos gamla semsterö strax utanför Göteborg där de anställda firade semester på de glada 1950- och 1960-talen. Idag är ön mer ett monument över förfall och vandalism.

Med lite fantasi kan man föreställa sig att ungarna inne i Göteborg såg fram mot att fira sommar på Trälen. Men tiderna förändras. En orsak till förfallet skall vara det ökade antalet charterresor. Spana gärna in Jan Jörnmarks bilder från det förfallna semesterparadiset.

Det sägs att allting skall rivas nu för att ersättas av bostadsrätter. Tänker vi på den nuvarande utvecklingen där Sveriges krona faller i värde och allt fler åter firar semester hemma i Sverige kanske framtidens melodi hade varit att rusta upp sommarstugorna i stället.

På bilden syns den gamla restaurangen som bjöd på havsutsikt genom sina stora fönster.



Efter Trälen åkte vi vidare uppåt kusten för att besöka Marstrand.

Kontrasterna var stora mellan den öde sönderslagna semesterön för arbetarfamliljer och ön med boulespelande seglare i klubbkavajer som drack drinkar vid societetshuset. På ett Marstrand som kryllade av folk.

Fast det är klart. Marstrand har en fästning som dragplåster. Restaurangen på Trälen har inte åldrats med riktigt samma charm. Den fina vandringen runt ön är också något som varmt kan rekommenderas.

Ormen som fick smaka trampdyna

Häromdagen var jag och G på promenad borta vid Bråt. Vips låg där en huggorm på marken. Jag började hojta och G satte fart framåt. Hon trampade på ormen och jag blev förskräckt. Som tur var vart inte ormen på hugget den dagen.

Inte ens när jag gick närmare med kameran fick den fart. Vi lämnade den med huvudet i vädret. Den fick sköta sitt och vi skötte vårt.

Efteråt fick jag höra att Bråt är ett huggormsnäste. Det tar bort lite av charmen med den där platsen. Å andra sidan har vi varit där många gånger förr, utan att ha sett röken av någon orm.

En sak är ändå säker. Nästa besök sker med ormögonen på skaft.

Ödegården som inte får sova i ro

Jag kallar det för Ödegården. På några minuters avstånd från centrala Borås står en öde gård och förfaller. Förra gången jag var där hängde kläderna kvar på kroken. Nu några månader senare har någon eller några varit där och rivit och förstört. Till och med fönstrena på farstun har blivit stulna.

Platsen är unik. För unik att förstöra. En miljö där tiden stått ganska stilla. Någons hemvist och livsverk rivs i bitar och hattar kastas ut på gården. Jag tycker det är inget annat än respektlöst.

Tycker det är riktigt svagt av den eller de som gjorde det. Ni borde skämmas.

Målningen av vindskyddet

Hemma själv i helgen. Tog en tur till Svarttjärn. Platsen där Svarte-Petter fick sitt smeknamn. Platsen där han blev haffad. Idag står där ett vindskydd av sällan skådat slag. Innuti det ombonade bygget hänger en oljemålning som föreställer platsen.

Vänliga människor

Det är förmodligen inte riktigt friskt att ta bilen rakt ut i skogen för att leta upp gamla ruiner och jordkällare. Men någonting skall man ju sysselsätta sig med.

Dagens utflykt passerade en grind. Efter ett tag mötte jag en Volvo fylld av karlar. Nu ska de skälla på mig, tänkte jag. Istället undrade de om jag hade nycklar till grinden då de tänkte låsa. Det hade jag inte. Om de inte hade varnat mig hade jag fått ställa bilen i skogen och försöka gå hem.

En stund senare såg jag en cyklade liten pojke med en för liten cykel. Han vinkade åt mig och gav mig en slängkyss.

Från en shoppingens högborg till en slottsruin

Det blev en söndagsutflykt till Gällstad och Lager 157. Kanske är de inte klara med sina utökade lokaler. Jag fann det mycket rörigt - en labyrint med ett kaos av plaggtyper och storlekar. Mitt tålamod tog snabbt slut och jag lämnade butiken tomhänt.

På hemvägen svängde vi förbi Sundholmen. G badade flitigt och vykortsposerade i vattnet framför den gamla slottsruinen.

Svarte-Petters övergivna bil

Idag letade jag och G upp Svarte-Petters övergivna bil. Petter skapade löpsedelsrubriker i Borås år 1969 då den då 22-årige herren hade gjort inbrott hos en sportfiskare och en urmakare.



Han körde ifrån polisen men körde av den smala skogsvägen så att bilen blev ståendes kvar. Där står den än idag.

En hungrig Svarte-Petter greps någon dag senare av en pensionerad polis på promenad. Precis när Petter försökte fiska upp lite mat med sitt stulna fiskespö.

En tur till grottan i Fornebergen

Idag är N:s födelsedag. Efter firande med thaibuffé och vit princesstårta blev det en tur till skogen. GPS:en hjälpte oss bortom stigarna till Hunna-Bengta hôla. En trevlig grotta med magnifik utsikt.

Det var inte helt enkelt att ta sig dit. Som tur var G på bästa spårhumör och visade vägen tillbaka med precision över mossar och bland ris. Klart smidigare än teknisk satellitnavigering.

---

I början av 1840-talet stal Bengt "Hunna-Bengt" Svensson kyrksilvret från Sandhults kyrka och gömde det i i denna grotta kallad "Hunna-Bengta hôla". Sitt smeknamn fick han efter att ha skjutit sin grannes hund. I husförhörslängderna skall prästen ha beskrivit honom som en "samhällslugnets störande medlem".