Ormen som fick smaka trampdyna

Häromdagen var jag och G på promenad borta vid Bråt. Vips låg där en huggorm på marken. Jag började hojta och G satte fart framåt. Hon trampade på ormen och jag blev förskräckt. Som tur var vart inte ormen på hugget den dagen.

Inte ens när jag gick närmare med kameran fick den fart. Vi lämnade den med huvudet i vädret. Den fick sköta sitt och vi skötte vårt.

Efteråt fick jag höra att Bråt är ett huggormsnäste. Det tar bort lite av charmen med den där platsen. Å andra sidan har vi varit där många gånger förr, utan att ha sett röken av någon orm.

En sak är ändå säker. Nästa besök sker med ormögonen på skaft.

Ödegården som inte får sova i ro

Jag kallar det för Ödegården. På några minuters avstånd från centrala Borås står en öde gård och förfaller. Förra gången jag var där hängde kläderna kvar på kroken. Nu några månader senare har någon eller några varit där och rivit och förstört. Till och med fönstrena på farstun har blivit stulna.

Platsen är unik. För unik att förstöra. En miljö där tiden stått ganska stilla. Någons hemvist och livsverk rivs i bitar och hattar kastas ut på gården. Jag tycker det är inget annat än respektlöst.

Tycker det är riktigt svagt av den eller de som gjorde det. Ni borde skämmas.

Målningen av vindskyddet

Hemma själv i helgen. Tog en tur till Svarttjärn. Platsen där Svarte-Petter fick sitt smeknamn. Platsen där han blev haffad. Idag står där ett vindskydd av sällan skådat slag. Innuti det ombonade bygget hänger en oljemålning som föreställer platsen.

Vänliga människor

Det är förmodligen inte riktigt friskt att ta bilen rakt ut i skogen för att leta upp gamla ruiner och jordkällare. Men någonting skall man ju sysselsätta sig med.

Dagens utflykt passerade en grind. Efter ett tag mötte jag en Volvo fylld av karlar. Nu ska de skälla på mig, tänkte jag. Istället undrade de om jag hade nycklar till grinden då de tänkte låsa. Det hade jag inte. Om de inte hade varnat mig hade jag fått ställa bilen i skogen och försöka gå hem.

En stund senare såg jag en cyklade liten pojke med en för liten cykel. Han vinkade åt mig och gav mig en slängkyss.

Från en shoppingens högborg till en slottsruin

Det blev en söndagsutflykt till Gällstad och Lager 157. Kanske är de inte klara med sina utökade lokaler. Jag fann det mycket rörigt - en labyrint med ett kaos av plaggtyper och storlekar. Mitt tålamod tog snabbt slut och jag lämnade butiken tomhänt.

På hemvägen svängde vi förbi Sundholmen. G badade flitigt och vykortsposerade i vattnet framför den gamla slottsruinen.

Svarte-Petters övergivna bil

Idag letade jag och G upp Svarte-Petters övergivna bil. Petter skapade löpsedelsrubriker i Borås år 1969 då den då 22-årige herren hade gjort inbrott hos en sportfiskare och en urmakare.



Han körde ifrån polisen men körde av den smala skogsvägen så att bilen blev ståendes kvar. Där står den än idag.

En hungrig Svarte-Petter greps någon dag senare av en pensionerad polis på promenad. Precis när Petter försökte fiska upp lite mat med sitt stulna fiskespö.

En tur till grottan i Fornebergen

Idag är N:s födelsedag. Efter firande med thaibuffé och vit princesstårta blev det en tur till skogen. GPS:en hjälpte oss bortom stigarna till Hunna-Bengta hôla. En trevlig grotta med magnifik utsikt.

Det var inte helt enkelt att ta sig dit. Som tur var G på bästa spårhumör och visade vägen tillbaka med precision över mossar och bland ris. Klart smidigare än teknisk satellitnavigering.

---

I början av 1840-talet stal Bengt "Hunna-Bengt" Svensson kyrksilvret från Sandhults kyrka och gömde det i i denna grotta kallad "Hunna-Bengta hôla". Sitt smeknamn fick han efter att ha skjutit sin grannes hund. I husförhörslängderna skall prästen ha beskrivit honom som en "samhällslugnets störande medlem".